ANNONS

Dagens läsarfråga

/

Jag har följt dig ett tag och förundras över din inställning och drivkraft..

Jag undrar, vart hittar du din positiva inställning till allt och hur upprätthåller du den?

Jag är själv en driven företagare/karriärskvinna mem jag håller inte ihop.

På jobbet är jag tipptopp.

Går in i min roll, hur dåligt jag än mår så levererar jag 100%..

Jag önskar jag kunde hålla mig lika fräsh, som dig, ditt hem, din familj och ditt äktenskap.

Jag beundrar dig stark och förstår att alla har dåliga dagar, men dåliga dagar med din inställning hade ju räddat iaf mig, många många ggr.

Har du några konkreta tips på att handskas känslomässigt och tankemässigt och självkritiskt på ett sätt så man slipper ”ge upp” vissa dagar totalt..?

Beundrar dig så mycket som kvinna ska du veta.

SVAR: Tack för fina ord. Man brukar säga att barndomen präglar människan. Som jag berättat tidigare så blev jag väldigt hårt mobbad fram tills årskurs sex då jag bytte klass. Jag vet inte om det har med det att göra men efter att jag bytte klass och fick äkta och genuina vänner så vaknar jag med tacksamhet. Tacksamhet för att jag äntligen kunde gå till skolan utan att sitta själv i korridoren och gråta på rasterna. När man är tacksam är det väldigt svårt att vara bitter. Jag lärde mig också (främst av mamma) att inga andras tankar ska få kontrollera mig eller hindra mig från att göra det jag själv vill (såvida mina avsikter är goda).För att ”bli lycklig” har jag vågat gå min egen väg och följt mitt hjärta. När jag var 27 år insåg jag att jag inte levde det liv jag ville. Jag hade lyssnar på mina föräldrar – Pluggat, gjort högskolan, skaffat ett bra jobb osv. Sen stod jag där, 27 år, färdigutbildad civilekonom med toppbetyg och ett bra jobb som revisor och hatade måndagar.

Jag hade söndagsångest. Jag ringde till och med Niclas och grät ibland från jobbet för att jag vantrivdes. Jag har inte skrivit om detta tidigare med respekt för min gamla arbetsplats men det handlade egentligen inte om dom utan om mig. Jag trivdes inte. Jag har ett liv. Innehållet bestämmer jag själv, ingen annan. När jag sa upp mig och sa till pappa att jag skulle jobba som influencer istället för som revisor höll han på att tappa hakan. Han frågade mig flera gånger om jag verkligen skulle göra det men jag var fast besluten. Trivs jag inte får jag göra någonting åt det. Jag sa upp mig och har aldrig känt mig så fri.

Jag är tacksam för att jag får vakna varje dag och göra precis det jag älskar och jag har hela världen framför mina fötter. Vill jag lära mig någonting nytt så finns precis allt på google tre sekunder bort. Tänk vilken fantastisk tid vi lever i!  Jag är också tacksam för att jag lever i rätt land. När jag var barn och besökte Egypten under jullovet så brast mitt hjärta varje gång. Små barn, två, tre, fyra år som gick runt i trasor, bodde under en trappa och sov på en matta. Hela familjen på samma matta. Samtidigt gick jag och mina syskon på samma trottoar. Jag minns att de tittade på oss med stora hungriga och trötta ögon. Livet är så orättvist. Vi gav dom pengar men hur länge räckte dom?Givetvis har jag också dåliga dagar. Dagar där jag är så trött att jag skulle kunna somna ståendes. Dagar då mitt tålamod med barnen tar slut. Dagar då jag är trött på mitt jobb. Jag tillåter mig att ha sådana dagar men dagen efter så tar jag tag i mig själv. Jag ser alla möjligheter jag har istället för det jag inte har och inser snabbt att jag har all kraft i mina händer för att skapa en bra dag.

Det finns väldigt många saker att vara ledsen och deppig för men det finns minst lika många saker (om inte mer) att vara glad och tacksam för. Allt handlar om perspektiv. Jag tror att jag är lycklig för att jag är tacksam, genuint tacksam. Jag är tacksam för det jag har istället för ledsen för det jag inte har. Jag tänker alltid på att det finns folk som har det värre än mig snarare än att tänka på att folk har det bättre än mig. Jag jämför mig inte med andra utan jag inspireras av andra. Jag ser inte ner på folk utan tycker istället synd om folk som är elaka. Jag känner sympati. En människa som mår bra är inte elak mot andra.

Det känns som att det blev ett väldigt långt svar som drog iväg åt alla olika håll och synvinklar. Men när jag läser igenom mitt svar inser jag att de alla drar åt samma ord: Tacksamhet.

IMG_3663 2
4

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00